Hjärnvaktssläpp

När risken blir olycka

Konsten att registrera
Det jag hör, ser, känner lukt och smak av och de tryck och temperaturförändringar min kropp utsätts för lägger grunden för hur en plats eller miljö definieras av mitt medvetande. Denna information kommer att bidrar till en sinnesstämning jag slutligen kommer ta beslut och agera utifrån.

Hur låter tystnad?
Förmågan att anpassa sina sinnen till olika miljöer är häpnadsväckande. Ta som exempel: när diskmaskinen abrupt avslutar sitt diskprogram och ljudet av vad ett kök kan generera är det enda som hörs. Eller när man kliver ur bilen efter 65 mils non-stop körning med alla sinnen påtvingade extrema element som en skränig radio, ständig uppmärksamhet på en oändlig väg av asfalt och ett monotont motorvrål i utbyte mot ljudet av kall luft, berg, tallar och blöt myrmark. Kontrasterna är stora och våran förmåga att hoppa mellan ytterligheter och lyckas anpassa sig till dem är förvånansvärd.

Konsten att anpassa sönder sin säkerhet
Försöker föreställa mig den kapacitet som krävs för att samla alla intryck utifrån och inifrån en själv och ständigt kalibrera systemen efter den förändring vi utsätter oss för med att vi byter miljöer. Inte konstigt att informationsflödet som fullkomligt störtar fram i våra medvetanden gör oss avmattade och orkeslösa i vårat uppdrag att vara på vår vakt mot faror och ta kloka beslut.
Man tappar uppmärksamhet och vänjer sig snabbt till rådande omständigheter av den anledning att vi ens ska orka fokusera på våran vardags enklaste uppgifter. Analysera, sortera och agera i rätt riktning. Det som avviker kapas snart ned till en ickerisk, om det ens får en chans att bedömas överhuvudtaget. Många risker passerar hoven som fått sina maskor uttänjda av för mycket intryck.
Har man arbetat på samma ställe ett antal år och sett samma miljöer år ut och år in, vill jag påstå att den gemensamma nämnaren för den problematik jag vill uppmärksamma, kan samlas under det så kallade kollektiva medvetandet(*1). Problematiken ligger i faran med att låta sig falla in i ett gemensamt tankesätt som tillåter att rationaliserar bort sådant som kräver ytterliggare ork, tid, extra arbetsmoment mm istället för att detektera fel, brister och risker i våran arbetsmiljö. Denna mekanism vars uppgift är att göra dagen på jobbet så lätt och smidig som möjligt rättfärdigas genom att alla andra gör som alla andra gör, man orkar mer och presterar mer om man inte reagerar på allt hela tiden. Och alla är nöjda och glada? Till den dagen den kastrerade risken fäller krokben på den effektiviserade prestationsjägaren som begravs under massorna av vad ett ställage kan innehålla.

På lagret utsätter vi oss ständigt för risker. De flesta undgår vi oftast med en tillbud. De går oss obemärkta förbi, även om de vid närmare eftertanke skulle vara självklara risker, så dansar de gitterbugg runt våra fötter och ovanför våra huvuden.
Jag gillar inte att använda måsten i min vokabulär, men i detta sammanhang måste jag det. När det gäller våran säkerhet finns inga ursäkter för att inte använda mig av ett ”fotbojande” uttryck. Vi MÅSTE hålla oss uppmärksamma och uppdaterade i den arbetsmiljö vi befinner oss. Aldrig tappa garden och nyfikenheten kring vår egen säkerhet och hälsa. Detta MÅSTE är inte endast tillskrivet skyddsombuden på en arbetsplats! Vi är alla ansvariga för att detta efterlevs. Det är aldrig värt att jag nonchalerat en risk om den en vacker dag drabbar mig själv eller någon annan på arbetsplatsen.

Din arbetsplats, inte chefens!
Det är inte våran arbetsgivare som kutar runt på golvet mellan truckar, slänger kollin, hissar pallar och slösar rygg! Men det gör vi! De har sina problem och riskområden som de måste jobba med i sin arbetsmiljö, men den är deras. Vi måste utgå ifrån våra behov och våra erfarenheter när det gäller den miljö vi vistas i ca 8 timmar per dag och styra hur vi vill ha det.
Säkerhet kan lätt ses som något som ligger på arbetsgivarens axlar och våra skyldigheter sträcker sig inte längre än att sträva efter de prestationer och åtaganden som är förenade med en anställning på ICA-lagret i Borlänge. Om det bästa vi kan uppnå med våran anställning är ett föredömligt ackord, vore ju att ropa på att säkerhet och hälsa på våran arbetsplats kommer att äventyras. Vi är värda mer än så. Anpassa aldrig bort det!

*1. Kollektivt medvetande, term introducerad i samhällsvetenskapen av Émile Durkheim för att beteckna de övertygelser och känslor som är gemensamma för genomsnittet av medlemmarna i ett samhälle eller en grupp